Mary Madskills

Idag blev det klart, lägenheten vi sökt är VÅR!!

Så nu packas det för fullt, för imorgon och på fredag så flyttar vi in vår skit i vårt nya place, Ricken å jag.


Planlösning

Det är alltså en trea på 56kvadrat, dvs rätt liten, men mysig.
Den ligger ute på Hisingen, nära Lindholmen och Kvillebäcken.
Vi har typ 5 minuter till mitt jobb och lika långt till Rikards skola, så det är fan perfekt.

Jag är så lycklig!!

Alla ni som känner mig vet hur mycket jag älskar Sweden Rock Festival och att jag alltid höjer festivalen samt de bakom den till skyarna.
Men nu är det en sak som kommit fram som gör mig så himla ledsen.

Tydligen är det så att de som behöver personlig assistans/ledsagare, dvs rullstolsburna, blinda eller de som på annat sätt är handikappade, måste betala biljetter själva till sina assistenter, ur egen ficka.
Detta belopp betalas kanske sen tillbaka utav någon form av assistanskassa, men vårdtagaren måste fortfarande ligga ute med minst 2500:- eller mer, beroende på hur många assistenter vårdtagaren behöver under festivalen.
Oftast mer, eftersom en assistent inte kan vara på jobbet 24 timmar om dygnet i fyra eller fem dagar, alltså behövs det iallafall TVÅ assistenter.

Jag har en bekant som är i behov av minst två assistenter, han ska då alltså ligga ute med typ 10.000:- innan han eventuellt får pengar tillbaka av assistanskassan, om det finns några pengar kvar så alltså.
Kan inte tänka mig att man som handikappad har det sådär superfett med cash så att man bara kan strö det omkring sig.

Många andra stora festivaler runt om i både Sverige och Europa har en policy som säger att ledsagare/assistenter går in gratis, då de inte är där för nöjes skull utan för att kunna sköta sitt jobb.
Vara vårdtagarens armar och ben.
(jag vet inte hur det är med er, men jag betalar inte en extrabiljett för mina armar och ben, som någon väldigt smart sa på boarden)

Så det som gör mig så vansinnigt förbannad är att en så stor vinstdrivande festival som Sweden Rock inte kan ha samma policy som andra, mindre vinstkraftiga festivaler och helt enkelt låta de som redan ha det svårt få det lite lättare att gå på festival.
De sa något om att det fuskas mycket, men det har de hittat en lösning på att förhindra nu.
Man måste fylla i blanketter och skicka in och granskas och fan och hans moster.
Helt okej procedur, det klagar jag inte på.

Men om fusket nu har förhindrats, varför kan de då inte bjussa det förmodligen inte så stora antal människor som är där för att arbeta och hjälpa handikappade på en biljett?
Det kanske handlar om 100 personer utav 33.000.

Really, Sweden Rock. Really?

Man kanske skulle starta Facebook-revolution i ärendet?
För såhär kan det ju inte hålla på.

Jag tackar min lyckliga stjärna att mina tonår är långt långt borta och förbi.
Aldrig har man varit så utseendesfixerad som i de åren.
Aldrig har man mått så dåligt.
Aldrig har man velat vara andra, häftigare, människor till lags som då.
Aldrig har andra människors åsikter betytt så mycket som då.

Jag är en snart 27 år gammal tjej, kvinna, dam, kärring - vad det nu kallas - och jag har ingen hysterisk noja över mitt utseende.
Jag är frisk, jag är glad, jag är relativt proportionerlig i min kropp, jag har en man som älskar mig och som jag älskar, vänner som gör likaså.

Jag blir ledsen när jag tänker på tonårstjejer som mår dåligt och framför allt får andra att må dåligt.
Så hellre att de försöker få mig att må dåligt än någon liten 14åring som inte vet bättre än att inte ta åt sig.

Så ja, Kissiebyxan, du får tycka att jag är tjock.
För jag vet att det är såhär verklighetens kvinnor ser ut och jag behöver ingen plast för att må bra.

Öl byggde denna kropp.
Öl och lyckliga tider.

En hel månad sen sist då alltså.
What's new?

Jag och Rikard ska bli sambos, vi letar nu febrilt efter en lägenhet att bo i.
Självklart helst ett förstahandskontrakt, men ett andrahands i minst ett år, omöblerat skulle funka.
Minst en 2a, max 6500kr/mån och djurvänligt.
I eller kring Göteborg (Partille och Mölndal är också med i sökningen).
Även om vi bara sökt i en och en halv vecka så känns det som om vi aldrig kommer att få ett eget hem som vi inte delar med någon annan.
Jag som längtar så.

Vi har träffat varandras mammor, Rikard följde med mig ner till Småland över en helg (4-5-6 mars).
Vi hade trevlig pizza/ölkväll på fredagen, lördagen spenderades i syrrans jacuzzi å bastu samt framför TVn (Melodifestival).
Söndagen var relativt lugn och så åkte vi hem vid 19-snåret.
Mamma älskade honom.
Mina systrar också.

I fredags tog åkte vi den korta bussresan till Jonsered (som är en del av Partille) för att träffa Rikards mamma.
Jag var jävligt seg efter en lång natt med en ledsen Åsa som behövdes muntras upp, men allt gick hur bra som helst ändå.
Jag var mitt vanliga goa, glada och käcka jag. (såklart)
Hon var jättetrevlig verkligen, pratglad och jättego.


Har fått mig ett litet extrajobb, ute på Lindholmen.
Chalmers Konferens & Restauranger - eller L's Kitchen - heter företaget och hittills har jag varit garderobiär och lunchvärdinna (kanske man kan kalla det?).
Imorgon ska jag vara flyttgubbe, ska möblera inför något happening torsdag o fredag som jag tror har nåt med Swedbank att göra.
På torsdag ska jag stå i garderoben och på fredag ska jag servera.
Det är kul med varierande arbetsuppgifter, det blir inte så långtråkigt då!

Söker även en hel drös med andra jobb via Platsbanken, men än så länge ingen lycka.
Jobbet på Lindholmen fick jag genom en vän (som vanligt).


Ska nog ändra litegranna i designen här på bloggen någon gång, när jag får tid.
I veckan ska jag försöka hinna med att avsluta undersökningen jag gör för en av Sveriges största musiktidningar.


Tja'rå!