Mary Madskills

Imorgon drar jag hem till Småland, jippiii!!
På fredag ska jag träffa mina vänner igen, det var så himla längesen sist, känns som typ i julas eller nåt.
Lördagen är vigd åt den stora påskamiddagen med familjen. Förmodligen en stor påskagrogg också!

Vid midnatt nu så får jag min första lön på evigheter, nästan 9000:- trillar in på mitt konto.
Låter kanske inte jättemycket för er, men för någon som de senaste månaderna har levt på mindre än existensminimum så är det en ofantlig summa.
Men jag ska inte slösa, nejnej. JAg ska lägga undan så att jag VET att jag klarar mig nästa månad också.

Jag längtar ihjäl mig efter min sambo, det är så tomt här utan honom.
4 timmar har jag sovit i vår säng sedan han åkte, annars har jag sovit i soffan.

Sådärja, då har uppkopplingen äntligen börjat att fungera här i mitt/vårt nya hem - YAY!
Har känt mig naken, rädd och unexposed utan den.

Här börjar saker och ting falla på plats, det börjar så sakteliga likna ett hem och inte ett eget personligt litet helvete.
Katterna trivs, jag trivs och Rikard, ja han är knappt hemma men jag antar att han trivs när han är det?
Imorgon åker han och Daniel till Kiruna i 10 dagar och jag ska väl sitta här och ruttna i min ensamhet tills jag drar en kort sväng till Småland nästa fredag.

Peace out!

Idag blev det klart, lägenheten vi sökt är VÅR!!

Så nu packas det för fullt, för imorgon och på fredag så flyttar vi in vår skit i vårt nya place, Ricken å jag.


Planlösning

Det är alltså en trea på 56kvadrat, dvs rätt liten, men mysig.
Den ligger ute på Hisingen, nära Lindholmen och Kvillebäcken.
Vi har typ 5 minuter till mitt jobb och lika långt till Rikards skola, så det är fan perfekt.

Jag är så lycklig!!

Alla ni som känner mig vet hur mycket jag älskar Sweden Rock Festival och att jag alltid höjer festivalen samt de bakom den till skyarna.
Men nu är det en sak som kommit fram som gör mig så himla ledsen.

Tydligen är det så att de som behöver personlig assistans/ledsagare, dvs rullstolsburna, blinda eller de som på annat sätt är handikappade, måste betala biljetter själva till sina assistenter, ur egen ficka.
Detta belopp betalas kanske sen tillbaka utav någon form av assistanskassa, men vårdtagaren måste fortfarande ligga ute med minst 2500:- eller mer, beroende på hur många assistenter vårdtagaren behöver under festivalen.
Oftast mer, eftersom en assistent inte kan vara på jobbet 24 timmar om dygnet i fyra eller fem dagar, alltså behövs det iallafall TVÅ assistenter.

Jag har en bekant som är i behov av minst två assistenter, han ska då alltså ligga ute med typ 10.000:- innan han eventuellt får pengar tillbaka av assistanskassan, om det finns några pengar kvar så alltså.
Kan inte tänka mig att man som handikappad har det sådär superfett med cash så att man bara kan strö det omkring sig.

Många andra stora festivaler runt om i både Sverige och Europa har en policy som säger att ledsagare/assistenter går in gratis, då de inte är där för nöjes skull utan för att kunna sköta sitt jobb.
Vara vårdtagarens armar och ben.
(jag vet inte hur det är med er, men jag betalar inte en extrabiljett för mina armar och ben, som någon väldigt smart sa på boarden)

Så det som gör mig så vansinnigt förbannad är att en så stor vinstdrivande festival som Sweden Rock inte kan ha samma policy som andra, mindre vinstkraftiga festivaler och helt enkelt låta de som redan ha det svårt få det lite lättare att gå på festival.
De sa något om att det fuskas mycket, men det har de hittat en lösning på att förhindra nu.
Man måste fylla i blanketter och skicka in och granskas och fan och hans moster.
Helt okej procedur, det klagar jag inte på.

Men om fusket nu har förhindrats, varför kan de då inte bjussa det förmodligen inte så stora antal människor som är där för att arbeta och hjälpa handikappade på en biljett?
Det kanske handlar om 100 personer utav 33.000.

Really, Sweden Rock. Really?

Man kanske skulle starta Facebook-revolution i ärendet?
För såhär kan det ju inte hålla på.

Jag tackar min lyckliga stjärna att mina tonår är långt långt borta och förbi.
Aldrig har man varit så utseendesfixerad som i de åren.
Aldrig har man mått så dåligt.
Aldrig har man velat vara andra, häftigare, människor till lags som då.
Aldrig har andra människors åsikter betytt så mycket som då.

Jag är en snart 27 år gammal tjej, kvinna, dam, kärring - vad det nu kallas - och jag har ingen hysterisk noja över mitt utseende.
Jag är frisk, jag är glad, jag är relativt proportionerlig i min kropp, jag har en man som älskar mig och som jag älskar, vänner som gör likaså.

Jag blir ledsen när jag tänker på tonårstjejer som mår dåligt och framför allt får andra att må dåligt.
Så hellre att de försöker få mig att må dåligt än någon liten 14åring som inte vet bättre än att inte ta åt sig.

Så ja, Kissiebyxan, du får tycka att jag är tjock.
För jag vet att det är såhär verklighetens kvinnor ser ut och jag behöver ingen plast för att må bra.

Öl byggde denna kropp.
Öl och lyckliga tider.

En hel månad sen sist då alltså.
What's new?

Jag och Rikard ska bli sambos, vi letar nu febrilt efter en lägenhet att bo i.
Självklart helst ett förstahandskontrakt, men ett andrahands i minst ett år, omöblerat skulle funka.
Minst en 2a, max 6500kr/mån och djurvänligt.
I eller kring Göteborg (Partille och Mölndal är också med i sökningen).
Även om vi bara sökt i en och en halv vecka så känns det som om vi aldrig kommer att få ett eget hem som vi inte delar med någon annan.
Jag som längtar så.

Vi har träffat varandras mammor, Rikard följde med mig ner till Småland över en helg (4-5-6 mars).
Vi hade trevlig pizza/ölkväll på fredagen, lördagen spenderades i syrrans jacuzzi å bastu samt framför TVn (Melodifestival).
Söndagen var relativt lugn och så åkte vi hem vid 19-snåret.
Mamma älskade honom.
Mina systrar också.

I fredags tog åkte vi den korta bussresan till Jonsered (som är en del av Partille) för att träffa Rikards mamma.
Jag var jävligt seg efter en lång natt med en ledsen Åsa som behövdes muntras upp, men allt gick hur bra som helst ändå.
Jag var mitt vanliga goa, glada och käcka jag. (såklart)
Hon var jättetrevlig verkligen, pratglad och jättego.


Har fått mig ett litet extrajobb, ute på Lindholmen.
Chalmers Konferens & Restauranger - eller L's Kitchen - heter företaget och hittills har jag varit garderobiär och lunchvärdinna (kanske man kan kalla det?).
Imorgon ska jag vara flyttgubbe, ska möblera inför något happening torsdag o fredag som jag tror har nåt med Swedbank att göra.
På torsdag ska jag stå i garderoben och på fredag ska jag servera.
Det är kul med varierande arbetsuppgifter, det blir inte så långtråkigt då!

Söker även en hel drös med andra jobb via Platsbanken, men än så länge ingen lycka.
Jobbet på Lindholmen fick jag genom en vän (som vanligt).


Ska nog ändra litegranna i designen här på bloggen någon gång, när jag får tid.
I veckan ska jag försöka hinna med att avsluta undersökningen jag gör för en av Sveriges största musiktidningar.


Tja'rå!

I torsdagskväll fick vi således en ny familjemedlem.
Han heter Ozzy och är en söt liten pälsboll, en blandras Australian Shepherd/Border Collie.





Det går över förväntan med katterna faktiskt, inget storbråk än så länge.


Imorgon ska jag på arbetsintervju, jag är nervös som fan.
Främst för att jag inte kommer ihåg om det var servitris eller bartender de sökte, det är ett tag sedan jag sökte tjänsten nämligen (och samma dag sökte jag typ 10 andra jobb).

Jag har även blivit rödhårig sedan senaste inlägget.
Känns bra, det är då jag är i mitt esse.

Det är lördag kväll och de flesta är ute och super.
Inte jag.
Jag är hemma och lagar "kålpudding" (om man nu kan kalla det för det. Nåja, det är kål och färs och smakar gott), sorterar och viker handdukar & lakan in i garderoben samt sorterar in mina kurspapper in i pärm.

Nej, ni som undrar varför jag inte super längre - jag är inte på tjocken.
Förra helgen drack jag en halv bag in box med vin hos mamma så nej nej nej.
Jag är bara jävligt fattig och har inte råd att köpa alkohol.
CSN har beslutat att inte ge mig några pengar så det blir till att leva fattigt tills jag får ett jobb helt enkelt.
Har sökt drösavis med jobb i veckan som gått så förhoppningsvis är det en eller flera arbetsgivare som nappar på mig:
Jag är ju fantastisk så hallå liksom, what's the problem?!




I övrigt är det nog bra att kärleken är i Köpendanmark.
Så mycket som jag kommer fisa av den här "kålpuddingen".
Täcket will lyfta, I swear!

Ååååh, Ricken är i Danmark och Jenny är i Sälen.
Varför var de tvungna att pricka in samma helg för?

Om Rikard hade varit hemma så hade vi kunnat ha myshelg hela helgen nu när lägenheten ändå är helt i mitt förfogande.
Om Jenny hade varit hemma hade vi kunnat dricka öl eller nåt.

Värsta krocken!

Känner mig lite ensam, men jag har ju att göra.
Plugga ska jag göra och så ska jag naturligtvis läsa lite.
Skulle kastrerat katten idag, men veterinären ringde återbud pga akutfall.
De skulle återkomma med en ny tid snarast, förhoppningsvis blir det av redan på måndag.

och ett litet hjärta efter det!

Tja du, jag har en pojkvän.
Han heter Rikard och är så himla fin.
Är löjligt kär.

Jag pluggar Redovisning & Beskattning, Företagsekonomi A, Praktiskt Marknadsföring, Personlig Försäljning, Religionskunskap B och Matematik C.
(allt som allt 400p).
CSN vill ändå inte ge mig några pengar, så vi får se hur det kommer att gå rent ekonomiskt det här.
Har sökt 35 jobb den senaste veckan, så håll tummarna för att jag lyckas få ett iallafall.

Har startat ett nytt projekt som ni kan hitta på http://projectfacebooks.blogg.se/, där mina Facebookvänner har rekommenderat mig en bok var som jag ska läsa.
Sedan skriver jag helt enkelt vad jag tycker på den länkade bloggen.

Ja, det är längesen jag gjorde ett inlägg.
Men jag har annat för mig.
Som att vara sjuk.
Som att umgås med kärleken.
Som att försöka överleva när CSN inte kan bestämma sig om jag ska få lån eller ej.
Som att arbeta med Projektet.

Fick ett jättejättestort paket på posten igår av söta Elise.
En hel drös med kläder och ett par skitfina stövlar som hon rensat ur sin garderob.
Blev superglad, så återigen - tack Tack TACK!!!!

Tog även använding av mitt H&M-presentkort och införksaffade ett par grå leggins, en långarmad svart Vringad lite tjockare tröja, samt en puderrosa (tror jag färgen kallas) tunika.
Bilder på alla härligheter får komma en annan dag, när jag inte är sjuk.

Ja, då är det således dags för en summering utav 2010, såhär på det nya årets allra första tidiga morgon.
2010 var året då jag gjorde stora förändringar i mitt liv.
Men vi börjar väl från början?

På nyårsafton träffade jag en kille och blev kär.
Allt var frid och förjd och jag glad och lycklig - i ungefär 2½ månader.
Sen var jag rätt osäker och sådär i en halv månad.
Det gick i kras och jag var ledsen - i ungefär 3 veckor.
Trött på att bli behandlad som skit bestämde jag mig för att det var ingen mening att sitta där och grina, det var ju inte mitt fel att han var totalt blåst.
I samband med det gjorde jag en impulsgrej och rakade av mig halva håret.

Nu kommer detta att låta jävligt krasst och rått, men det skiter jag i.
Jag står för vad jag gjort den här sommaren till 100%.
2010 var året då jag äntligen kom ur mitt skal och slutade tänka femtioelva steg i förväg och bara började vara.
Jag har träffat så jävla mycket karlar och har legat mer än någonsin förut - ja, jag har varit en riktig slampa, men det har varit så fruktansvärt befriande!
Slutty summer 2010 får ses som något utav en succé.
2010 har varit mitt absolut sexigaste år, inte bara för att jag sexat runt som en tok utan även för att jag har nog tittat på mer porr än någonsin.
Har verkligen bejakat och omfamnat mitt sexuella jag, så skål för det!

Årets Sweden Rock var en fröjd, även om vädret var precis skit.
Många schyssta och ett par riktigt fantastiska spelningar avverkades och så hade jag ju lyckan att träffa en fantastisk vän i form av aussien Nick.
En fantastisk människa på så många olika vis.
Jag söp bort min käraste ägodel iPhånen Madskills, men det är trots bara en materiell sak, inget att grina över.

I juli tog jag mitt pick och pack och flyttade till Göteborg, något jag drömt om i flera år.
Här bor jag och lever bra.
Många spelningar har det blivit under halvåret som gått och jag och min festivalkompis Åsa har hittat varandra då hon också är nyinflyttad här i Göteborg.
Utav någon konstig anledning slutar våra utekvällar alltid i kaoz. Och ostbågar.

Avslutar med en liten lista av Årets-saker.

Årets favvolåt: Bruce Springsteen - Racing in the Street och Bruce Springsteen - Thunder Road, båda från Live 1975-85-plattan, Concrete Blonde - Joey.
Årets favvoskiva: John Mayer - Where the Light Is (liveplatta)
Årets favvoserie: One Tree Hill får hedersplats som vanligt, men vill samtidigt lyfta fram The Big Bang Theory. Vilken fantastiskt rolig serie det är!
Årets klubbspelning: Pain of Salvation på Sticky Fingers den 8 oktober. Fantastiskt stämning och när de körde Jeff Buckley-versionen av Hallelujah på slutet så kunde jag inte låta bli att grina.
Årets festivalspelning: Det är jämnt skägg mellan Steel Panther och Gary Moore på Sweden Rock.
Årets resa: Jennys födelsedagsresa till Köpenhamn. Herregud, jag säger bara att vi gjorde kaoz med Köpenhamn!
Årets smartaste: Flytten till Göteborg.
Årets tristaste: Att alla vännerna i Ljungby liksom inte kunde följa med mig när jag flyttade.
Årets sorgligaste: att tappa min iPhone i fyllan och villan på Sweden Rock.
Årets klumpigaste: Brännsåret på midsommar. Ärret kommer sitta kvar en låååång låååång tid.
Årets mat: Alltså, jag har nog fan aldrig grillat så mycket som under 2010! Startade redan i början av mars och fortsatte i stort sett ändå till flytten i juli och then some.
Årets roligaste: Sweden Rock Festival
Årets fest: Mustaschfesten i tidig juni!! Mustaschkrav för att få komma in, så jävla roligt!
Årets nederlag: Att inte fixa sista terminen av Komvux och således inte komma in på högskolan VT11. Nåja, nästa gång!
Årets nyhet: Vi ska bli med hund.
Årets besvikelse: Att nyårsfirandet i Helsinki inte blev av för att HIM för första gången på 10 år bestämde sig för att inte spela.
Årets överraskning: Den långa mohawken var det väl ingen som hade trott att jag skulle våga mig på va?
Årets köp (klädesplagg): De tre snygga tischorna från Beyond Retro.
Årets prestation: Att få se sitt namn i tryck (om än bara på internet) på en av de stora metal-sidorna i form av recensent.
Årets snacks: OSTBÅGAR!
Årets bar: Lilla London på Avenyn.
Årets manfall: Alla dessa rockstjärnor som gick bort - främst Ronnie James Dio och Peter Steele är saknade.
Årets upptäckt: Att jag kunnat släppa på det där kontrollbehovet jag haft.
Årets händelse/årets mest otippade: Att snubben som raggade upp mig på spanska en tidig sommarmorgon senare skulle komma att bli någon jag håller extra mycket kär.

Nu är det julafton.
Vi sitter i mysbyxor framför värmefläkten, Emily och jag.
Det tar fram många minnen från vår barndom i Skeen.

Idag ska vi hem till Anna och äta lite julamat och, om traditionen från förra året håller i sig, bada jacuzzi med en fet grogg i näven.
It's gonna be sweeeet.

god jul och så vidare.