Mary Madskills

Nu är det julafton.
Vi sitter i mysbyxor framför värmefläkten, Emily och jag.
Det tar fram många minnen från vår barndom i Skeen.

Idag ska vi hem till Anna och äta lite julamat och, om traditionen från förra året håller i sig, bada jacuzzi med en fet grogg i näven.
It's gonna be sweeeet.

god jul och så vidare.

I fem hela dar har ni fått överleva utan mig, hur fan har ni klarat det?
Själv har jag legat å myst en del, varit flyttkarl, druckit alkohol, planerat en hemresa - lite allt möjligt sådär.

Drar hem till Smaulandet på onsdag, stannar minst till den 27.
Ses då, hoppas jag!
Hej!

Det här hade jag helt glömt av att skriva om.

På Mexico-festen för ett par veckor sedan fick (ja, FICK!) jag två par urtjusiga dojor av Helenas granne Nela!
Alldeles for free, liksom!
Lycka!

 

Typ skitsnygga!
Tack och bock till grannen Nela!

Kanske inte helt optimala att gå i nu såhär i snötider, men det blir väl vår nångång?

Känns som att en UVI är på ingång - igen.
Jag blir tokig.
Är det inte UVI så är det en annan typ av infektion som spökar.
(ja, usch vad jobbigt att jag blir så öppen, privat och personlig i min blogg. Läs inte då för fan)
Ska Fifi aldrig få må bra?

Så nu blir det att kissa ut den här UVIn, för jag har inte råd med antibiotika.
Ska stationera mig på toaletten med ett par liter citronvatten, en bok och lite musik.
Lite synd att R ska komma hit ikväll, men jaja, så får det väl bli.

Nä, jag har inte dött den här gången heller.
Jag har bara haft sällskap. Mysigt sådant.

Gogol Bordello i onsdags var fantastiskt bra, har inte dansat och skuttat så mycket på evigheter.
Det var jätteskoj att träffa de Ljungby-bor som kom upp.
Vi (jag, Jenny, Rikard och lill-Albinsson) kom hem runt fyra på morgonen, jag lagade lite mat och sen var det sömn.

I torsdags gjorde vi inte många knop, gick ner till Ica och handlade mat, kom hem och lagade mat, dog i matkoma.
Igår var Jenny på julbord och jag och Rikard tittade på Idol och sen spelade vi lite kort och kladdade på varandra med pennor.

Idag har jag inte heller gjort någonting speciellt, skönt men lite tråkigt.

Inga ledsna miner idag, för idag är det dagen G!
GOGOL BORDELLO lirar på Trägår'n and I'm soooo there!
Gypsy-punk på bästa manér och dessutom så kommer min älskade vän Johan till Götet med lite annat fölk från Smauland!
Det kan bara bli succé och ja, ikväll så ska jag nog inte vara nykter, fast att jag nämnt nåt om att vara nykter till julafton.
Vi vet allihopa att jag varken har självdisciplin eller karaktär.

Lite förkrök här hemma med Jenny och ett par till, sen bär det av mot Trägår'n.
Kanske att man träffar R ute också, han skulle nog ut.

 

Känner mig lite nere utan någon egentlig anledning.
Ska lägga mig och läsa lite till tonerna av min sad soppy sad-lista på Spotify.
Man får gärna komma med fler förslag på låtar till listan.

Jag och Jenny har gjort vårt första gemensamma pepparkakshus idag!
Jag fick ett infall och kände att "näe, nu har inte jag och roomie haft kvalitetstid på jättelänge", så då köpte jag sonika en flaska saftglögg, ett set pepparkakshus och en tub kristyr, nu ska här MYSAS!

Det blev skitfint (på framsidan, baksidan sprack, dumma pepparkaka - dålig kvalitet!).
Istället för de vanliga Nonstop/Neverstop/Smartiesarna så valde vi (läs: jag) att ha Ahlgrens juldekorationer istället.
SÅ fiiina granar är det runt lilla cribet nu.
Komplett med "istappar" och allt.

Nu sitter jag och myser med en kopp glögg och lyssnar på The Jayhawks medan jag väntar på att en go R ska komma hit och krama mig.
Och snön - ja den fortsätter att falla där utanför.
Eller ja, snarare vräker den ner.

Hur fan har jag kunnat missa dessa?!
TACK KIRUNA för att du postade en länk på min Facebooksida!!!

Nej, jag är inte död.
Jag har bara varit hemma i Småland och arbetat hela helgen, 22 timmar utav de 48 som gick.
Med andra ord är jag och min kropp trött och mör, eftersom vi inte är vana vid hårt kroppsarbete längre.

I Småland var det ungefär dubbelt så mycket snö som här i Västra Götaland och det snöade fortfarande när jag lämnade Alvesta.
Tåget gick trots detta enligt tidtabellen.

Fick två fina julkappar av Annica, Nintendogodiset och Nagellacksblås-apan som jag skrivit om tidigare.
Hon är en dåre, helt enkelt.

Jag är yngst i en skara på 3 systrar.
Äldst på 34 år är Anna, sedan är det ett hopp på 5 år till Emily, 29 år och jag, jag är ju endast 26 år ung.
(vi som är bra på matte förstår nu att det är 3 år mellan mig och Emily)

Anna är sportfantast (ja det är du faktiskt) och har hållt på med både innebandy och curling, kollar gärna på fotboll och sådär.
Men hon tycker om musik också, hon har sedan 90talet varit insnöad på grunge.
Hon är utbildad elektroingenjör och typ skitsmart.
En sambo har hon sedan en evighet tillbaka (läs: typ... 15 år), han heter Tony och tillsammans har de på lyckats glra två goa pajkar som heter Alexander och Pontus.

Emily är liksom Anna sportintresserad och tycker om att träna, hon springer en halv miljard mil i veckan.
(i ärlighetens namn är det svårt att tro att vi är syskon vi tre, jag hatar att träna annat än i sänghalmen)
Hon är en partyprinsessa som tycker om att gå på nattklubbar och dansa rumpan av sig.
Ibland när hon dricker blir hon ungefär 4 år i huvudet, vilket oftast bara är roligt.
Emily är utbildad sjuksköterska och jobbar numer på ambulansen.

Något vi alla tre har gemensamt dock är vårt intresse för bandet kent.
Vi älskar kent och försöker tillsammans åka och se iallafall en spelning varje turné.

Min mamma heter Annelie och hon är 63 år fyllda.
Min pappa hette Bertil och han gick bort för 2½ år sedan, en vecka efter sin 63e födelsedag.

Om jag minns storyn rätt, vilket jag säkert inte gör, så träffades mina föräldrar på en bjudning hos en gemensam bekant som egentligen försökte fixa ihop mamma med pappas kompis.
Det gick således inte som tänkt och 1974 gifte de sig, mor och far.

Min pappa arbetade som sjöman sen han var 16 år, han var lite av en enstöring trots att (eller kanske just därför) han kom från en stor familj, han hade inte mindre än nio stycken syskon (ej i kronologisk ordning: Börje, Evy, Olle, Gitta, Tina, Lilian, Lasse, Majlis, Monica).
Hans yrke medförde då att han var borta hemifrån väldigt mycket, 2-4 månader i stöten för att sedan komma hem och vara hemma i ett par månader.
För mig har detta varit normalt, jag har ju aldrig vetat något annat, men jag kommer ihåg att mina klasskamrater tyckte att det var konstigt att pappa nästan aldrig var hemma och speciellt vid såna tillfällen som jul och födelsedagar.
Jag å andra sidan tyckte att det var jättekonstigt att deras pappor kom hem varje dag och så hade de aldrig några presenter från främmande länder med sig!

Min mamma föddes... ja jag vet inte riktigt, Söderhamn tror jag, men bodde till stor del nere i Skåne och Malmö.
På somrarna hälsade hon på sin mormor och morfar i Ryggen i Dalarna, det pratar hon ofta om.
Hon har en lillasyster som heter Linda, men hon hade även en tvilling som dog bara ett par timmar efter födseln. De var så himla små när de föddes att tvillingen inte överlevde.
Det var tydligen nästan så att mamma inte heller överlevde, om jag minns rätt.
Det här var ju i slutet av 40-talet och medan man idag kan rädda en bebis som väger mindre än ett smörpaket så hade detta varit omöjligt vid tiden för mors födelse.
(hoppas att jag inte hittat på allt detta i min hjärna, för jag är helt säker på att jag och mamma har pratat om det här?)

När jag växte upp arbetade mamma i affären i Skeen, byn där jag är uppvuxen (idyllen).
Jag tror inte att hon behövde arbeta för att vi hade dåligt med pengar, utan snarare för att hon behövde något att göra om dagarna.
När vi bodde i Australien var hon en så kallad housewife (eller ja, tog hand om hus och kids) för det gjorde alla andra kvinnor på gatan.
De träffades, lät barnen leka medan de vuxna spelade kort med varandra.

Min mamma har alltså nästan ensam fått uppfostra tre ungar, vilket inte kan ha varit helt lätt.
Visst, min äldsta storasyster Anna var the posterchild, så redig och ordentlig.
Men det fick mor igen ordentligt med både Emily och mig som var ena riktiga mardrömmar som tonåringar.
Mamma, hon är stark nog att ha klarat av allt som hänt och ändå kunna gå vidare.
Dock oroar jag mig lite för att hon är ensam när hon sitter där i sitt hus.

Min pappa, han var som sagt en enstöring och trivdes bäst nere i källaren i sin vedbod/verkstad när vi bodde i Skeen. Han kom egentligen bara upp när vi skulle äta, haha.
Han tyckte om öl - för smakens skull - och drack lika gärna lättöl som "riktig" öl.
Min mamma såg pappa utan skägg en gång och det var i början av deras förhållande.
Sedan dess hade han alltid skägg, jag har aldrig sett honom utan det.
Han tyckte om att berätta historier från sin tid ute på havet och han var en mycket duktig berättare.
Och väldigt allmänbildad, vann nästan alltid på TP!

Jag älskar mina föräldrar, även om jag såklart alltid varit närmare mamma än pappa (av förklarliga skäl), man kan/kunde alltid lita på dem att de ställer/ställde upp för en när man är/var i trubbel.
Det gör mamma fortfarande, eftersom jag är student har jag fasligt dåligt med pengar och ibland får jag komma till mor med svansen mellan benen och be om ett lån (som både hon och jag vet att det kommer dröja länge innan jag kan betala tillbaka).

Först - det här är på intet sätt en "diss" (eller vad ni ungdomar nu slänger er med för uttryck nuförtiden), utan endast en iakttagelse och lite personliga funderingar.
(jag vet att jag kommer att låta lite som en moraltant, be aware)

Inte mindre än 2 stycken bloggar på blogg.se's topp tio-lista startar just så - 14 år och gravid. (och det finns säkert fler barn som väntar barn där ute)
Det ena flickebarnet har just förlöst sin baby-pojke och den andra tösen väntar tvillingar.

Okej, det var det.
Vad är det då för iakttagelse och funderingar jag vill ha sagt med detta?

För det första är det skrämmande att 14åringar har sex, det är än mer skrämmande att de har oskyddat sex.
Visst, jag kanske var sen i min sexuella utveckling, jag började inte ha sex på riktigt förrän jag var 16 år och inte ens då var det speciellt många gånger, alltid skyddat och med min dåvarande pojkvän.
Efter att vi hade gjort slut tror jag inte att jag låg med någon förrän jag var nästan 18 år.
Personligen tycker jag inte att 16åringar är så himla mycket mer kloka i sina tankar och handlingar än vad 14åringar är, men eftersom "byxmyndighetsgränsen" går vid 15 år så är det väl nåt geni som forskat kring ämnet och tycker att 15åringar, de är vuxna nog att bump uglies med varann.

Alltså, jag är i den andra halvan av 20årsåldern dvs - jag är närmare 30 år.
Och jag tvivlar starkt på att jag skulle kunna ta hand om en bebis - eller tvivlar, jag vet att jag i dagsläget inte skulle kunna ta hand om en bebis.
1. jag har ingen färdig utbildning
2. jag har inget jobb och därför inga pengar
3. jag kan för fan knappt ta hand om mig själv och jag är nästan 30 år!! *det här sägs med glimten i ögat*

(misstolka mig inte nu, jag är fantastiskt bra på att ta hand om mina vänners kids och jag älskar barn. Men att sitta barnvakt är inte samma sak som att ha en egen bebis.)

Att 14åringar blir gravida och sedan behåller bebis är helt ofattbart i min värld.
För om inte jag kan ta hand om en bebis när jag är en vuxen människa hur ska då ett barn kunna ta hand om en bebis?

En 14åring har ingen utbildning. (käre barn, jag vet att man känner sig jättevuxen när man går i högstadiet - det gjorde jag också - men du är inte vuxen.)
En 14åring har med stor sannolikhet inget jobb. (och om du har det så är det av den lättare tycpen och ger dålig lön)
En 14åring kan inte ta hand om sig själv, då denne är ett barn, (hade de kunnat de hade de inte blivit gravida)
det finns en anledning till varför man inte är myndig förrän man är 18 år.
En 14åring har alltså betydligt sämre förutsättningar för att fixa att bli förälder, då denne inte ens har fått chansen till att skaffa sig den erfarenhet som krävs ännu eftersom denne fortfarande själv är ett barn.

Så snälla snälla rara 14åringar.
Sluta knulla.
Eller använd dubbla kondomer tillsammans med P-piller, P-stav, P-plåster.
Jag blir så nervös.

All cred till de barn som väljer att behålla och faktiskt klarar av det.
Tyvärr är det alltför många som inte kan det.