14 år och gravid - nu snackar vi allvar.
(jag vet att jag kommer att låta lite som en moraltant, be aware)
Inte mindre än 2 stycken bloggar på blogg.se's topp tio-lista startar just så - 14 år och gravid. (och det finns säkert fler barn som väntar barn där ute)
Det ena flickebarnet har just förlöst sin baby-pojke och den andra tösen väntar tvillingar.
Okej, det var det.
Vad är det då för iakttagelse och funderingar jag vill ha sagt med detta?
För det första är det skrämmande att 14åringar har sex, det är än mer skrämmande att de har oskyddat sex.
Visst, jag kanske var sen i min sexuella utveckling, jag började inte ha sex på riktigt förrän jag var 16 år och inte ens då var det speciellt många gånger, alltid skyddat och med min dåvarande pojkvän.
Efter att vi hade gjort slut tror jag inte att jag låg med någon förrän jag var nästan 18 år.
Personligen tycker jag inte att 16åringar är så himla mycket mer kloka i sina tankar och handlingar än vad 14åringar är, men eftersom "byxmyndighetsgränsen" går vid 15 år så är det väl nåt geni som forskat kring ämnet och tycker att 15åringar, de är vuxna nog att bump uglies med varann.
Alltså, jag är i den andra halvan av 20årsåldern dvs - jag är närmare 30 år.
Och jag tvivlar starkt på att jag skulle kunna ta hand om en bebis - eller tvivlar, jag vet att jag i dagsläget inte skulle kunna ta hand om en bebis.
1. jag har ingen färdig utbildning
2. jag har inget jobb och därför inga pengar
3. jag kan för fan knappt ta hand om mig själv och jag är nästan 30 år!! *det här sägs med glimten i ögat*
(misstolka mig inte nu, jag är fantastiskt bra på att ta hand om mina vänners kids och jag älskar barn. Men att sitta barnvakt är inte samma sak som att ha en egen bebis.)
Att 14åringar blir gravida och sedan behåller bebis är helt ofattbart i min värld.
För om inte jag kan ta hand om en bebis när jag är en vuxen människa hur ska då ett barn kunna ta hand om en bebis?
En 14åring har ingen utbildning. (käre barn, jag vet att man känner sig jättevuxen när man går i högstadiet - det gjorde jag också - men du är inte vuxen.)
En 14åring har med stor sannolikhet inget jobb. (och om du har det så är det av den lättare tycpen och ger dålig lön)
En 14åring kan inte ta hand om sig själv, då denne är ett barn, (hade de kunnat de hade de inte blivit gravida)
det finns en anledning till varför man inte är myndig förrän man är 18 år.
En 14åring har alltså betydligt sämre förutsättningar för att fixa att bli förälder, då denne inte ens har fått chansen till att skaffa sig den erfarenhet som krävs ännu eftersom denne fortfarande själv är ett barn.
Så snälla snälla rara 14åringar.
Sluta knulla.
Eller använd dubbla kondomer tillsammans med P-piller, P-stav, P-plåster.
Jag blir så nervös.
All cred till de barn som väljer att behålla och faktiskt klarar av det.
Tyvärr är det alltför många som inte kan det.
verkligen INTE okej! håller med dig helt och hållet här!
Dubbla kondomer ökar bara risken att de spricker, men i övrigt håller jag med dig. Det konstigaste är väl ändå att många teens VILL bli gravida. Varför vill man det när man är 14?! Känns som att nåt är snett...
jag vill börja med att säga att jag håller med dig M. 14 åringar är barn och bör således inte skaffa barn!
det är min bestämda åskit....
MEN åldern har inget med barnaskaffande eller ens kapasitet att bli förälder!tänk på hur många det är som föder "oönskade" (kanske oplanerade är ett bättre ord)barn eller hur många som inte är passande föräldrar. jobb och utbildning är inte en garanti för att kunna ta hand om ett barn! det är en grundläggande förutsättning om man inte vill leva av samhället. dessvärre ser jag många som har hög utbildning ganska gott stält och alltid velat ha barn som i ganska hög ålder (runt 35) skaffar det oxå men glömmer bort att det här barnet en dag ska klara sig själv ute i verkligheten. det curlas och klemas och fjäskas. det dåliga samvetet man har för att man nu kommit upp i kariären och inte har tid att vara hemma och ledigfyller man med prylar och pinaler.
eller de som anser att barn är en rättighet? ärligt...
eller de som bara blir med barn och behåller det. (som jag själv. jag tror inte att jag har vad som krävs för att vara en god förälder. viss gör jag mitt bästa men frågan är om det räcker) alla knarkare, pedofiler brotslingar och psykiskt störda... tja... finns det BRA föräldrar!
jag säger av med hatten till alla er som planerat ett barn uppfostrat det till en god och lycklig medborgare och som varken försummat sig själv sin äkta hälft eller sitt barn vid något tillfälle....
min slutkläm ska ialla fall vara... vem fan är fit nog att ta ett liv in i denna galnavärld?
Självklart Mye, har det inte med själva åldern att göra (okej då, litegrann, jag tycker att det är fantastiskt korkat att en 14åring skaffar barn), vi är alla olika vuxna i huvudet vid olika åldrar (själv är jag nog bara 20).
Det handlar ju naturligtvis om ansvar etc och jag har väldigt svårt att se hur en 14åring kan ta allt det ansvar som kommer med en bebis (jag har ingen egen bebis, så jag har ingen aning om hur stort ansvar man får, men jag hajjar ju att det är LOTS!)
Men du måste ju ge mig att de som har utbildning och/eller arbete har större chans att ge sina eventuella kids ett drägligare liv?
Ingen är fit nog att sätta barn till denna jävla värld, jag planerar inte att trycka ut några egna när det redan finns så många som har det så otroligt kasst.
Adoption låter inte helt fel.
Säger det igen.... 14¨åringar bör inte ha oskyddat 6 alls...
men vems ansvar är det de skyddar sig och är medvetna om riskena (kanske väl utbildade arbetande föräldrar?) med oskyddat sex eller sex som man inte är helt säker på att man vill ha (vestibulit är ju inget man vill att de ska dra på sig heller) kul när de är 25 och inte kan ha 6 alls!)
jag kan ge dig att man har bättre grundläggande förutsättningar för att kunna ge barnet materiella saker och en trygghet i att veta att man kommer kunna bo kvar i sitt hem och ha mat på bordet.
jag själv är nog inte heller äldre än 20 i huvet men det finns två sidor av mig. eller tre... mye bara mye, jobbmye och mammamye (och flickvänsmye ska ha en plats hon med!). det är tre (4) vittskillda personer och kan man skilja på dessa olika delarna av sitt liv oavsett ålder tror jag man klarar sig rätt bra!
sen tar du upp en sak som jag tycker man ska diskutera mer.
i sverige i dag adopteras en bunt barn från runt om i världen. men vem adopterar svenskfödda barn?
svaret är enkelt...ingen!
man fosterhemsplaserar kids eller sätter dem på intutitioner.
när jag vart gravid sist (jo jag är spermaalergiker... får inte ha ögonkontakt med en lad för länge för då är det kört!)
tänkte jag att tjo varför inte... jag vill ju inte ha fler barn själv! jag frågade på MVC men det fanns ingen info att få. WSE!!!
det är ju för märkligt att man i sverige i dag inte ens överväger (systemet) att man ska adoptera ett kid som hamnat fel i det här landet.
istället ska de byta hem genom hela sin uppväxt och aldrig känna att de har en familj som är deras!
barn oavsett ålder och födelseplats och biologiska föräldrar och gener har rätt att bli älskade!
Kan tillägga att ett barn som bott i familjehem (fosterhem) i minst tre år (om jag minns rätt) kan adopteras av de "nya" föräldrarna om alla parter är med på det...
