Mary Madskills

Ja, då är det således dags för en summering utav 2010, såhär på det nya årets allra första tidiga morgon.
2010 var året då jag gjorde stora förändringar i mitt liv.
Men vi börjar väl från början?

På nyårsafton träffade jag en kille och blev kär.
Allt var frid och förjd och jag glad och lycklig - i ungefär 2½ månader.
Sen var jag rätt osäker och sådär i en halv månad.
Det gick i kras och jag var ledsen - i ungefär 3 veckor.
Trött på att bli behandlad som skit bestämde jag mig för att det var ingen mening att sitta där och grina, det var ju inte mitt fel att han var totalt blåst.
I samband med det gjorde jag en impulsgrej och rakade av mig halva håret.

Nu kommer detta att låta jävligt krasst och rått, men det skiter jag i.
Jag står för vad jag gjort den här sommaren till 100%.
2010 var året då jag äntligen kom ur mitt skal och slutade tänka femtioelva steg i förväg och bara började vara.
Jag har träffat så jävla mycket karlar och har legat mer än någonsin förut - ja, jag har varit en riktig slampa, men det har varit så fruktansvärt befriande!
Slutty summer 2010 får ses som något utav en succé.
2010 har varit mitt absolut sexigaste år, inte bara för att jag sexat runt som en tok utan även för att jag har nog tittat på mer porr än någonsin.
Har verkligen bejakat och omfamnat mitt sexuella jag, så skål för det!

Årets Sweden Rock var en fröjd, även om vädret var precis skit.
Många schyssta och ett par riktigt fantastiska spelningar avverkades och så hade jag ju lyckan att träffa en fantastisk vän i form av aussien Nick.
En fantastisk människa på så många olika vis.
Jag söp bort min käraste ägodel iPhånen Madskills, men det är trots bara en materiell sak, inget att grina över.

I juli tog jag mitt pick och pack och flyttade till Göteborg, något jag drömt om i flera år.
Här bor jag och lever bra.
Många spelningar har det blivit under halvåret som gått och jag och min festivalkompis Åsa har hittat varandra då hon också är nyinflyttad här i Göteborg.
Utav någon konstig anledning slutar våra utekvällar alltid i kaoz. Och ostbågar.

Avslutar med en liten lista av Årets-saker.

Årets favvolåt: Bruce Springsteen - Racing in the Street och Bruce Springsteen - Thunder Road, båda från Live 1975-85-plattan, Concrete Blonde - Joey.
Årets favvoskiva: John Mayer - Where the Light Is (liveplatta)
Årets favvoserie: One Tree Hill får hedersplats som vanligt, men vill samtidigt lyfta fram The Big Bang Theory. Vilken fantastiskt rolig serie det är!
Årets klubbspelning: Pain of Salvation på Sticky Fingers den 8 oktober. Fantastiskt stämning och när de körde Jeff Buckley-versionen av Hallelujah på slutet så kunde jag inte låta bli att grina.
Årets festivalspelning: Det är jämnt skägg mellan Steel Panther och Gary Moore på Sweden Rock.
Årets resa: Jennys födelsedagsresa till Köpenhamn. Herregud, jag säger bara att vi gjorde kaoz med Köpenhamn!
Årets smartaste: Flytten till Göteborg.
Årets tristaste: Att alla vännerna i Ljungby liksom inte kunde följa med mig när jag flyttade.
Årets sorgligaste: att tappa min iPhone i fyllan och villan på Sweden Rock.
Årets klumpigaste: Brännsåret på midsommar. Ärret kommer sitta kvar en låååång låååång tid.
Årets mat: Alltså, jag har nog fan aldrig grillat så mycket som under 2010! Startade redan i början av mars och fortsatte i stort sett ändå till flytten i juli och then some.
Årets roligaste: Sweden Rock Festival
Årets fest: Mustaschfesten i tidig juni!! Mustaschkrav för att få komma in, så jävla roligt!
Årets nederlag: Att inte fixa sista terminen av Komvux och således inte komma in på högskolan VT11. Nåja, nästa gång!
Årets nyhet: Vi ska bli med hund.
Årets besvikelse: Att nyårsfirandet i Helsinki inte blev av för att HIM för första gången på 10 år bestämde sig för att inte spela.
Årets överraskning: Den långa mohawken var det väl ingen som hade trott att jag skulle våga mig på va?
Årets köp (klädesplagg): De tre snygga tischorna från Beyond Retro.
Årets prestation: Att få se sitt namn i tryck (om än bara på internet) på en av de stora metal-sidorna i form av recensent.
Årets snacks: OSTBÅGAR!
Årets bar: Lilla London på Avenyn.
Årets manfall: Alla dessa rockstjärnor som gick bort - främst Ronnie James Dio och Peter Steele är saknade.
Årets upptäckt: Att jag kunnat släppa på det där kontrollbehovet jag haft.
Årets händelse/årets mest otippade: Att snubben som raggade upp mig på spanska en tidig sommarmorgon senare skulle komma att bli någon jag håller extra mycket kär.