Mary Madskills

Min mamma heter Annelie och hon är 63 år fyllda.
Min pappa hette Bertil och han gick bort för 2½ år sedan, en vecka efter sin 63e födelsedag.

Om jag minns storyn rätt, vilket jag säkert inte gör, så träffades mina föräldrar på en bjudning hos en gemensam bekant som egentligen försökte fixa ihop mamma med pappas kompis.
Det gick således inte som tänkt och 1974 gifte de sig, mor och far.

Min pappa arbetade som sjöman sen han var 16 år, han var lite av en enstöring trots att (eller kanske just därför) han kom från en stor familj, han hade inte mindre än nio stycken syskon (ej i kronologisk ordning: Börje, Evy, Olle, Gitta, Tina, Lilian, Lasse, Majlis, Monica).
Hans yrke medförde då att han var borta hemifrån väldigt mycket, 2-4 månader i stöten för att sedan komma hem och vara hemma i ett par månader.
För mig har detta varit normalt, jag har ju aldrig vetat något annat, men jag kommer ihåg att mina klasskamrater tyckte att det var konstigt att pappa nästan aldrig var hemma och speciellt vid såna tillfällen som jul och födelsedagar.
Jag å andra sidan tyckte att det var jättekonstigt att deras pappor kom hem varje dag och så hade de aldrig några presenter från främmande länder med sig!

Min mamma föddes... ja jag vet inte riktigt, Söderhamn tror jag, men bodde till stor del nere i Skåne och Malmö.
På somrarna hälsade hon på sin mormor och morfar i Ryggen i Dalarna, det pratar hon ofta om.
Hon har en lillasyster som heter Linda, men hon hade även en tvilling som dog bara ett par timmar efter födseln. De var så himla små när de föddes att tvillingen inte överlevde.
Det var tydligen nästan så att mamma inte heller överlevde, om jag minns rätt.
Det här var ju i slutet av 40-talet och medan man idag kan rädda en bebis som väger mindre än ett smörpaket så hade detta varit omöjligt vid tiden för mors födelse.
(hoppas att jag inte hittat på allt detta i min hjärna, för jag är helt säker på att jag och mamma har pratat om det här?)

När jag växte upp arbetade mamma i affären i Skeen, byn där jag är uppvuxen (idyllen).
Jag tror inte att hon behövde arbeta för att vi hade dåligt med pengar, utan snarare för att hon behövde något att göra om dagarna.
När vi bodde i Australien var hon en så kallad housewife (eller ja, tog hand om hus och kids) för det gjorde alla andra kvinnor på gatan.
De träffades, lät barnen leka medan de vuxna spelade kort med varandra.

Min mamma har alltså nästan ensam fått uppfostra tre ungar, vilket inte kan ha varit helt lätt.
Visst, min äldsta storasyster Anna var the posterchild, så redig och ordentlig.
Men det fick mor igen ordentligt med både Emily och mig som var ena riktiga mardrömmar som tonåringar.
Mamma, hon är stark nog att ha klarat av allt som hänt och ändå kunna gå vidare.
Dock oroar jag mig lite för att hon är ensam när hon sitter där i sitt hus.

Min pappa, han var som sagt en enstöring och trivdes bäst nere i källaren i sin vedbod/verkstad när vi bodde i Skeen. Han kom egentligen bara upp när vi skulle äta, haha.
Han tyckte om öl - för smakens skull - och drack lika gärna lättöl som "riktig" öl.
Min mamma såg pappa utan skägg en gång och det var i början av deras förhållande.
Sedan dess hade han alltid skägg, jag har aldrig sett honom utan det.
Han tyckte om att berätta historier från sin tid ute på havet och han var en mycket duktig berättare.
Och väldigt allmänbildad, vann nästan alltid på TP!

Jag älskar mina föräldrar, även om jag såklart alltid varit närmare mamma än pappa (av förklarliga skäl), man kan/kunde alltid lita på dem att de ställer/ställde upp för en när man är/var i trubbel.
Det gör mamma fortfarande, eftersom jag är student har jag fasligt dåligt med pengar och ibland får jag komma till mor med svansen mellan benen och be om ett lån (som både hon och jag vet att det kommer dröja länge innan jag kan betala tillbaka).