Mary Madskills

Efter att ha varit på en fika igår med mina polare, så kom jag hem och efter nån timme eller två så kom det.
Illamåendet.
Feberstickningarna i kroppen.
Snorigheten.
Kräket.
Förihelvete, jag ska ju på KRYSSNINGEN på torsdag! Jag får inte vara sjuk!!


Då jag inte kunde sova inatt så satt jag istället uppe med mina feberfrossningar och mitt illamående och återupptog kontakten med en vän från förr.
I nästan tio år har vi haft kontakt, från och till, men fortfarande har vi inte lyckats ses.
Mestadels är det hans fel, han har alltid lyckats screw it up.
Som att inte dyka upp på min födelsedag.
Som att helt plötsligt inte kunna ha mig och min vän inneboende under vår 5dagars vistelse i London eller ens kunna träffa mig under de här dagarna.

De senaste 5 åren har han hört av sig lite till och från, med jämna mellanrum, för att sedan försvinna igen.
Egentligen har han bränt sina broar, länge och väl, men det är någonting med honom som gör att jag liksom inte kan sluta hålla kontakten när vi väl har den i rullning s a s.
Någon gång kanske vi lyckas ses. Jag hoppas verkligen det, mest för att get it overwith, men också för att se vad som händer.