Mary Madskills

Ikväll, nästan 1,5 år efter min pappas bortgång så bröt min mamma för första gången ihop på allvar.
Vi var ute, min syster, min mamma och min moster, på ett litet ställe här i det lilla samhället min mamma bor i.
Mamma och moster drack lite vin, jag drack cola och min syster drack någon cider.
Efter ett tag så gick jag och min syster hem och min mamma och moster sa att de skulle komma strax.

En timme senare får jag ett telefonsamtal från min moster i upplösningstillstånd.
Då har min mamma totalt brutit ihop på krogen. Hon sitter vid bordet och vägrar resa sig upp, säger att hon inte kan och inte orkar mer.
Syrran tar bilen dit (fast hon egentligen inte skulle efter två cider, men det är inte mer än 200 meter i princip) och jag stannar hemma först och tror att det här fixar syrran och moster.
Men det går en halvtimme och de har fortfarande inte kommit hem, så jag börjar ju tro att kanske syrran blivit stoppad av polisen eller nåt, så jag går självklart dit.
Då sitter min mamma fortfarande på samma ställe och vägrar resa sig, bara gråter och säger att hon inte orkar mer.

Efter att ha försökt övertala henne i en halvtimme så får vi tillslut bära ut henne (efter att först ha tillkallat min andra syster också), mamma helt lealös och det går liksom inte att komma fram till henne.

Det här är den mest surrealistiska kväll jag varit med om. Självklart har jag sett min mamma berusad förut, men det här var inte enbart berusning (så mycket vin hade de inte druckit) utan jag tror att allt som hon har hållt inne för att verka stark inför oss barn bara brast och behövde komma ut.
Den här upplevelsen har varit helt... obeskrivbar, kan inte förklara hur det känns att se min mamma i det stadiet, totalt orkes och viljeslös.

Efter många om och men så ligger hon nu iallafall och sover gott i sin säng. Hon behövde nog det här, det behövde komma ut...


Kära lilla mamma.... <3