Mary Madskills

Förut tyckte jag illa om söndagar, för att de betydde att det var dags för ännu en arbets/skolvecka.
Ännu en vecka fylld av måsten.

Nu hatar jag verkligen söndagar.
Söndagar betyder inte bara att det är dags för ännu en vecka med måsten, utan även att det är dags att vinka hejdå till Sleepyhead och antingen lämnas ensam i sin lägenhet eller sätta sig på ett tåg hemåt.
Det fullkomligt värker i hela kroppen av ensamhet.
Önskar att vi kunde ses nästan jämt istället för de här korta helgerna.
Önskar att jag hade ett körkort och en bil, då hade jag kunnat susa upp på tisdagseftermiddagarna och mysa, för att åka hem onsdagkväll.
Då hade inte veckorna känts så bedrövligt evighetslånga.

Men visst, det är väl bra med ett distansförhållande.
Man tröttnar inte på varandra.
Man glider inte in i slentrian lika fort.
försöker desperat övertala sig själv om att det är helt underbart att ha 2,5 timme till sin kärlek

Idag har vi i princip inte gjort någonting, bara legat och degat på soffan till diverse filmer på Voddler.
Jag städade först undan efter den mycket lyckade (och välbesökta!) förfesten från igår.
Det såg ut som kom-och-hjälp-mig-att-dö!
Väckte sedan Kenny med lite frukost, han vart lite bakis.
Efter det har vi som sagt inte gjort många knop.



Nemas och Troublemakers var jättebra igår, synd bara att folk i Ljungby inte har vett nog att lämna baren när band spelar, utan ska stå där och se tråkiga ut istället för att röja loss!
Har ont i kroppen idag efter allt dansande, men det var det fan värt!