Mary Madskills

Dag nummer två då alltså.
Här ska jag visst berätta om min första kärlek.

Min allra allra första kärlek hette Josef och vi var ihop till och från under hela lekis, låg-och mellanstadiet.
Men det kanske inte är sådan första kärlek ni vill läsa om...

Min riktigt STORA kärlek hette David och var 8 år äldre än undertecknad.
Honom träffade jag ute en blöt kväll när jag var 17 (år 2001) när jag stod och beställde whiskey på en av mina favoritkrogar.
Hur fasiken kom hon in på krogen om hon bara var 17, undrar ni kanske.
Som jag nämnt tidigare var jag och min 3 år äldre syster Emily sjukt lika och så fort hon fick sitt körkort tog jag således över hennes ID-kort.

I flera år var vi (David och jag) bara vänner, han var en av mina absolut bästa vänner fast att jag var hopplöst kär i honom.
Vi låg med varann ett par gånger på fyllan sådär som det blir ibland och varenda gång så hoppades jag att det skulle innebära att han äntligen hade förstått att han var kär i mig också.

Det dröjde ända till sommaren 2005 innan han äntligen tog sitt förnuft tillfånga och fattade att han kände samma sak.
(Fyra år som man i retrospekt kanske kan tycka var något bortkastade, för jävlar vad folk jag avvisade enbart för att jag var så upp över öronen kär i David)

Vi var ihop lite mindre än ett år, mitt hjärta krossades och vår vänskap återhämtade sig aldrig riktigt, även om vi naturligtvis inte är ovänner idag.
Det är nog det jag saknar mest med det hela - vår vänskap.

Nåja, det var min första riktiga kärlek.