Salinas
Var gång jag läser en bok av den förträfflige John Steinbeck, en av Amerikas stora författare, vill jag besöka Salinas, California.
John Steinbeck föddes i regionen och många av hans böcker utspelar sig där.
Såhär beskrivs Salinas i början av "Öster om Eden" (som förvisso är från 1952 så saker och ting lär ju ha förändrats en del på de senaste 50 åren. Men ändå, ni fattar).
"Salinasdalen ligger i norra California. Det är en lång smal svacka mellan två bergskedjor och Salinasfloden ringlar och slingrar i dalens botten tills den faller ut i Montereyviken."
.....
"Jag minns att Gabilanbergen öster om dalen var ljusa glada soliga vänliga inbjudande berg så att man längtade att få klättra upp på de varma kullarna vid deras fot, liksom man ville klättra upp i knät på en älskad moder.
Det var lockande berg med brunt kärleksfullt gräs.
Åt väster reste sig Santa-Luciakedjan mot himlen och skyddade dalen mot havet.
Den var mörk och dyster,ovänlig och hotfull.
Jag fruktade alltid det som låg i väster och älskade det som låg i öster.
Jag vet inte hur det kom sig såvida det inte berodde på att solen gick upp över Gabilanbergens toppar och kvällsmörkret svepte in över Santa-Luciaåsen.
Dagens födelse och död kanske påverkade mina känslor för de båda bergskedjorna.
På båda sidor om dalen strömmade bäckar ur klyftorna ner i Salinasfloden.
Regniga vintrar växte de till brusande strömmar som kom floden att svälla och svämma över och förstöra allt omkring sig."
.....
"Vårvegetationen efter en våt vinter var alldeles otrolig. Hela dalbotten och de angränsande kullarna täcktes av en matta av lupiner och vallmo.
En kvinna påpekade en gång för mig att blommor med färg lyste klarare om de fick avteckna sig mot vita blommor. Som lupinernas blå kronblad har en vit kant verkar lupinfält alldeles otroligt blå.
Och mitt i alltsammans var färgklickar av kalifornisk vallmo.
Även den har en färg som brinner - det är inte orange och inte guld, men som man föreställer sig rent smält guld uppvispat till skum."
...
"I den täta skuggan av de stora ekarna spred adiantum en behaglig doft och över de mossiga stränderna hängde knippen av handflikiga ormbunkar och ranukler.
Så fanns det vildhyacinters, små vitgula klockor med ett nästan syndigt utseende som var så sällsynta och mystiska att ett barn som hittade en sån blomma kände sig speciellt utvald den dagen."
Som de flesta av er vet så ÄLSKAR jag att läsa, jag får inte plats med fler böcker i mitt rum (har till och med fått lägga några nere i förrådet) och John Steinbeck hör till en av mina många favoritförfattare.
I Salinas finns The National Steinbeck Center och The Steinbeck House.
Hade så himla gärna velat besöka dessa platser.
John Steinbeck föddes i regionen och många av hans böcker utspelar sig där.
Såhär beskrivs Salinas i början av "Öster om Eden" (som förvisso är från 1952 så saker och ting lär ju ha förändrats en del på de senaste 50 åren. Men ändå, ni fattar).
"Salinasdalen ligger i norra California. Det är en lång smal svacka mellan två bergskedjor och Salinasfloden ringlar och slingrar i dalens botten tills den faller ut i Montereyviken."
.....
"Jag minns att Gabilanbergen öster om dalen var ljusa glada soliga vänliga inbjudande berg så att man längtade att få klättra upp på de varma kullarna vid deras fot, liksom man ville klättra upp i knät på en älskad moder.
Det var lockande berg med brunt kärleksfullt gräs.
Åt väster reste sig Santa-Luciakedjan mot himlen och skyddade dalen mot havet.
Den var mörk och dyster,ovänlig och hotfull.
Jag fruktade alltid det som låg i väster och älskade det som låg i öster.
Jag vet inte hur det kom sig såvida det inte berodde på att solen gick upp över Gabilanbergens toppar och kvällsmörkret svepte in över Santa-Luciaåsen.
Dagens födelse och död kanske påverkade mina känslor för de båda bergskedjorna.
På båda sidor om dalen strömmade bäckar ur klyftorna ner i Salinasfloden.
Regniga vintrar växte de till brusande strömmar som kom floden att svälla och svämma över och förstöra allt omkring sig."
.....
"Vårvegetationen efter en våt vinter var alldeles otrolig. Hela dalbotten och de angränsande kullarna täcktes av en matta av lupiner och vallmo.
En kvinna påpekade en gång för mig att blommor med färg lyste klarare om de fick avteckna sig mot vita blommor. Som lupinernas blå kronblad har en vit kant verkar lupinfält alldeles otroligt blå.
Och mitt i alltsammans var färgklickar av kalifornisk vallmo.
Även den har en färg som brinner - det är inte orange och inte guld, men som man föreställer sig rent smält guld uppvispat till skum."
...
"I den täta skuggan av de stora ekarna spred adiantum en behaglig doft och över de mossiga stränderna hängde knippen av handflikiga ormbunkar och ranukler.
Så fanns det vildhyacinters, små vitgula klockor med ett nästan syndigt utseende som var så sällsynta och mystiska att ett barn som hittade en sån blomma kände sig speciellt utvald den dagen."
Som de flesta av er vet så ÄLSKAR jag att läsa, jag får inte plats med fler böcker i mitt rum (har till och med fått lägga några nere i förrådet) och John Steinbeck hör till en av mina många favoritförfattare.
I Salinas finns The National Steinbeck Center och The Steinbeck House.
Hade så himla gärna velat besöka dessa platser.
Salinas Valley
(klicka här för att se bilden i större format)
Lupinfält
(klicka här för att se bilden i större format)
Kommentarer
Postat av: Maria
Steinbeck är bra :)
Trackback